FjällälvenAll lyrics written by Henrik Kindvall

1. Månmarkavisan
2. Norra Stränder
3. En Allians Med Hin Håle
4. Vitterland





1. MÅNMARKAVISAN
 
När ängderna omfamnar skyarna
En blodfärgad solulv då danas fram
Kastar sin skuggeld uppå byarna
Som sussar inunder alpkedjors kam

Fjällets folk galdrar trolldomar
Som väcker allt oknytt ur dvalors famn
Blot skänks till hedna gudomar
Och bud sänds iväg med magisk ramn

CHORUS:
Gryning randas
Skogen andas
Älvorna leka i töckenlund
Vid ängens gränser
Daggdroppar glänser
Väckes till liv i arlastund
Trolltyg manar
Björk och granar
Rötter sina ur märglet drar
Häxkitteln sjuder
I berget ljuder
Månmarkapipornas fanfar

Djupt uti dunkel bergsänka
Vid grymvulna häxors kalla kök
Där knotor och blod i brygd stänkas
En gåtfull dryck skaps ur sällsam rök

En urkraftens bärande glömskebrygd
Skall färdas med korpar i sol och tö
Tids skall den styra den människobygd
Att glömma de väsen som aldrig dö

CHORUS:
Gryning randas
Skogen andas
Älvorna leka i töckenlund
Vid ängens gränser
Daggdroppar glänser
Väckes till liv i arlastund
Trolltyg manar
Björk och granar
Rötter sina ur märglet drar
Häxkitteln sjuder
I berget ljuder
Månmarkapipornas fanfar 


2. NORRA STRÄNDER 
Norra stränder...bilder av skönhet för livet...

Inom mig vilar ett suddigt töcken
Ett kall från mina förfäder
En spegel täljer om isblått hav
Djupt i mitt hjärta - en ocean

Svunna minnen och ärad prakt
Högtider fyllda av mjöd och vin
En känsla som ej går att beskriva
Visar sig likt milsvida stränder

Ett manifest vart tusende år
Som återföds i mitt hjärtas djup
En seger jag vittrar då vågorna bryts
Mot själens dunkla klippor och rev

Norra stränder...bilder av skönhet för livet...


3. EN ALLIANS MED HIN HÅLE
 
I den mörkaste natten, i girighetens rus
jag söker sagoskatten, ledd av irrblossens ljus
Vid den bjärta gömma, längs vattenfallets brus
där flodvågor nu strömma, mina drömmar blir till grus

Irrblossen ej visar mig till sagornas prålande skatt
blott en bäckportal länkad från Vintergatan
Från spegelns inre hörs det ondaste skratt
och ur densamma träder det väsen vi kallar Satan

CHORUS:
Ett dunkelt kväde höres, i mitt sinnes lund:
"Dina lustar skola bli sanna
om du med Satan sluter, det mörkaste förbund
och du kristet blod förbanna"
Mitt namn jag sakta skriver, på det pergament
som den onde har präglat med hat
Jag är nu allierad, med ondskan permanent
och i sinnet raderas prästens prat

Och allting som har sagts, för mitt hjärtas lust
För hennes liv som har bragts, mitt livs största förlust
Blir nu återlivad, av ondskan i min själ
Ur tom grav hon fördriva, sin kropp hon ber farväl

En vålnad av min älskade har alliansen gett
när jag svävar in i spegelportalen
Jag skådar alla syndare i tveksamma porträtt
och jag landar i självaste Helfvetessalen

CHORUS:
Ett dunkelt kväde höres, i mitt sinnes lund:
"Dina lustar skola bli sanna
om du med Satan sluter, det mörkaste förbund
och du kristet blod förbanna"
Mitt namn jag sakta skriver, på det pergament
som den onde har präglat med hat
Jag är nu allierad, med ondskan permanent
och i sinnet raderas prästens prat

"Och på jord min älskade vandrar förutan ro,
förvirrad utan kropp och själ..."


4. VITTERLAND
Vitterland, vitterland
Landskapen täcks av din ödsliga slöja
Tunga dimmor
På skogstjärn och dy de kvar sig dröja
Tätt ligger doket
Där irrblossljusen spöklikt skimrar
Lyktors sken
Lockande fjät som förföriskt glimrar
Storm och regn
Sedan urminnes du manat fram
Vitter är ditt namn
Ty vitsvepta nejder du förnam

CHORUS:
Ditt snötäcke som uti obygder falla
Mörknar de hav där vågor har svallat
Dimmorna som tänder irrblosssken
Är sprugna från din dunklaste gren
Arlaregnet som stillsamt strilar
Över hålstam där vitterfolk vilar
Bär alla märket av din hand
Krönta av arktiskt vitterland
Åh vitterland, vitterland!

Vitterland, vitterland
Landskapen täcks av din ödsliga slöja
Tunga dimmor
På skogstjärn och dy de kvar sig dröja
Tätt ligger doket
Där irrblossljusen spöklikt skimrar
Lyktors sken
Lockande fjät som förföriskt glimrar
Storm och regn
Sedan urminnes du manat fram
Vitter är ditt namn
Ty vitsvepta nejder du förnam

"Ett vitterland äro helgat uti norr
Den arkadiska, vitsvepta nejden giljar frid
Polstjärnan lyser skarpt uppå himlavalvet
Cirkeln är formad och vitterlandet sover"

CHORUS:
Ditt snötäcke som uti obygder falla
Mörknar de hav där vågor har svallat
Dimmorna som tänder irrblosssken
Är sprugna från din dunklaste gren
Arlaregnet som stillsamt strilar
Över hålstam där vitterfolk vilar
Bär alla märket av din hand
Krönta av arktiskt vitterland
Åh vitterland, vitterland!