All lyrics written by Henrik Kindvall

1. Galdurkonst Och Tusenskrönor (intro)
2. Dansa Den Ondes Vals
3. Lindormen
4. Folksagan
5. Legenden Om Bergaskatten
6. När Allt Tystnar



1. GALDURKONST OCH TUSENSKRÖNOR (intro) 
Instrumental


2. DANSA DEN ONDES VALS 
Ett virrvarr av skuggor ruvar om natten
Förutan sans vid dimklädda vatten
På mossvuxen sten en gråblek skepnad
Spelar ondskans vals i grym svepnad

I hundratals timmar, svängt har dansen
Beslöjad magi, ty du ser ej svansen
Utmattad, urmärglad bortom förnuftet
Alldeles glömt att hjärtat är brustet

Sorgekvädet avtog med kvällen
Då spelmannen plötsligt stod på hällen
Med blixten kom så åskans dunder
Marken rämnade sex fot under

CHORUS:
Kan du höra honom spela?
En förtrollad ton så mild
Då stråken gnider ondskans fela
Lurar dig in i dansen vild
Utan vett du travar
Frände med hålögd gast
I mullen endast tomma gravar
Knotor rullar och skrapar vasst

Väsen har rest sig från kyrkogården
Men spelmannen ännu valsar, den dåren
Sin själ han sålt till Djäfvulens lustar
Uttmattad, urmärglad du ännu pustar

Ej hjälper skvatt hur mycket du skriker
Ondskans lakejer aldrig sig viker
Ej hjälper då blod forsar ut ur halsen
Ty du kan blott svänga med i valsen

Crescendot nås under spöklika timman
Under ankomst av torvmossdimman
Blodet spills invid spelmanssvansen
Vandöda skelett hänger kvar i dansen 

CHORUS:
Kan du höra honom spela?
En förtrollad ton så mild
Då stråken gnider ondskans fela
Lurar dig in i dansen vild
Utan vett du travar
Frände med hålögd gast
I mullen endast tomma gravar
Knotor rullar och skrapar vasst

I evighet han då alltid skall spela
Den ondes vals med sin ruttnande fela
Fördömda sånger i tidsverket eka
Där dödens skuggor ännu står bleka

CHORUS:
Kan du höra honom spela?
En förtrollad ton så mild
Då stråken gnider ondskans fela
Lurar dig in i dansen vild
Utan vett du travar
Frände med hålögd gast
I mullen endast tomma gravar
Knotor rullar och skrapar vasst


3. LINDORMEN 
När natten blickar mot gryning 
och månen bytes mot sol 
En rungande hymn, över jordhålors ymn 
Så tystnar den spelande Näckens fiol 

Då fryser hela naturen 
ty det ilar längs dess rygg 
Ur det mörka hål, ett flammande bål 
där lindormen, urgammal slumrat trygg 

Dess sinne är präglat av ondska 
och underjorden den styr 
Ur lindormens nos, ett svavelklätt os 
där brinnande, vredgat etter nu pyr 

CHORUS:
Med ett skal bepansrat av hårda fjäll 
som simpelt krossar svärdets klinga 
Lindormen träder på stenprydd häll 
lyfter sakteligen sina vingar 
Beger sig ut över dimmornas dok 
Uti morgon, disig, tung och gräll 
Drar svansen efter sig likt ett ok 
Som skrapar vasst likt en skalpell 

Nu flyger den över dess himmel 
som är bortglömd för all tid 
Där skog och sjö, och vind och snö 
i hundratals år har vilat timid 

Ett förtrollat sagoväsen 
som slumrat i dess hål 
Men den rungande hymn, över jordhålors ymn 
åter har väckt dess bävande vrål 

Nu måste du galdra trollsång 
du bidande, resliga skald 
Ett kväde så blid, över dalgång och lid; 
sålunda lindormen äro befalld 

CHORUS:
Med ett skal bepansrat av hårda fjäll 
som simpelt krossar svärdets klinga 
Lindormen träder på stenprydd häll 
lyfter sakteligen sina vingar 
Beger sig ut över dimmornas dok 
Uti morgon, disig, tung och gräll 
Drar svansen efter sig likt ett ok 
Som skrapar vasst likt en skalpell 

Nu draken drömmer stilla 
av skaldens galdersång 
En sövande ton, ifrån bergets tron 
och lindormen slumrar åter en gång


4. FOLKSAGAN 
Det tisslar och tasslar bland stenar och granar
Vitterfolk under ladugårdens grus
Urgamla seder om trolltyg banar
En lockande stämma i vindens sus

Sjörået seglar på nordrikets vatten
Strömkarlen spelar på vitan strand
Själgastar prålar i mörkaste natten
Trollkonor, ledda av Den Ondes hand

CHORUS I:
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form

Iskalla regnet piskar i vinden
Mänsklig kropp kyls i ben och märg
Korpinnan stillsamt vakar i linden
Blickar upp emot trollkungens berg

Gråbleka bjäran av trollkärring liv skänkts
Tre droppar blod, ett dragväsen fötts
Draugvålnad i mörkan hav fallt och dränkts
Vid korsvägen har tre gastar mötts

CHORUS I:
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form

Ovädret bringar fram starkaste blåsten
Ett andetag likt ett omen om storm
Bara du ej vet vad dväljs under frosten
Vättefamiljens grymmaste form

Om natten hon rider dig, lömskaste maran
Förtrollar allt ifrån folk till fä
Folksagan danar grymvulna faran
Resar i stormen behöva ej lä

CHORUS II:
Lindormen runt sagoskatten sig ringlar
Från horgen höres galder och sejd
Aftonstjärnan i gryningen dignar
Älvalek över daggvuren nejd


5. LEGENDEN OM BERGASKATTEN 
Bergsklyftans ljus skimrar 
- kastar silhuetter
Så bjärt det glimmar 
uti kalla nätter
I fjällkammaren döljes skatten 
- glömd av legender
Men uti mörka natten
ett grymt följe återvänder

CHORUS:
I urgamla sagor det skrivet står
Att ett åldrat följe hemåt går
Då guldharpor spelas uti dal
Fjät som löper mot bergasal
När bortglömda folket skatten fann
Återföddes legenden sann

Guldharpan ljuder
över lid och dalar
Trolska magin inbjuder
oknytt till dess salar
Den skarpaste törn och sten
- dunkelhetens fränder
Vakar kring skattens sken
likt blottade vargatänder 

CHORUS:
I urgamla sagor det skrivet står
Att ett åldrat följe hemåt går
Då guldharpor spelas uti dal
Fjät som löper mot bergasal
När bortglömda folket skatten fann
Återföddes legenden sann

Nu höres vargens klagan
ekande i tomheten
Ett varsel om bergasagan
då svinner stillheten
Trollskattens rikedomar
- oknytt har vänt åter
I stormens skrivna domar
en vindpinad stämma gråter

"När månen står som högst på det segel i skyn
som trollskatten under bider
Magins själva flöde är då en blossande syn
från förfäders svunna tider" 

CHORUS:
I urgamla sagor det skrivet står
Att ett åldrat följe hemåt går
Då guldharpor spelas uti dal
Fjät som löper mot bergasal
När bortglömda folket skatten fann
Återföddes legenden sann


6. NÄR ALLT TYSTNAR 
Enslig stig går mot lundars fång 
Upp till gläntan vid skogens bryn 
Månen stiger nu ännu en gång 
Dansar stillsamt upp mot skyn 

Vinden avtar i kvällningens hand 
Mojnar och lägger sig togligt ned 
Mörkret sprids över trollbundet land 
Ulven ylar på enslig hed 

Månen splittras, nu syns blott halv 
Ulvens jämmer det svinner bort 
Ekot avtar i berggrundens valv 
Natten tar över kvällningens lott 

När allt tystnar blir landet som nytt 
Dimman sveps över gran och bok 
Lägger sitt täcke på djur och knytt 
Omslutes uti töckendok